En miljon ord

Nästa del. Det jag inte gillar är att det är så mycket dialog.

-

Det är jullov och jag går tredje och sista året på gymnasiet. Gymnasietiden på Fyrisskolan har varit underbar. Jag har gått med världens bästa klass, FFR91 (Fyrisskolan Frisör 1991) och jag har träffat många nya vänner. Emma och jag är fortfarande bästa vänner och vi träffas varje dag. Hon går ekonomiprogrammet. Hennes klass är också ganska bra, FEK91.

   Det är den 23 december. Jag och Emma pyntar julgranen i vardagsrummet hos mamma. Vi pratar och skrattar medan vi kastar glitter över granen och allra sist sätter vi stjärnan på toppen.

”Färdigt!” Jag studerar granen från långt håll.

”Snyggt jobbat!” säger Emma glatt.

   Det är tidig julaftonsmorgon år 1991. Jag vaknar av att en solstrimma träffar mig i ansiktet. På golvet ligger Emma och sover. Det är kyligt i rummet och nerifrån köket doftar det gott av saffran. Mamma bakar saffransbullar till frukost. Jag sneglar på klockan. Den är kvart över sju. Jag funderar på om jag ska väcka Emma. Det är ju fortfarande ganska tidigt. Jag bestämmer mig för att väcka henne och kastar en kudde mot hennes huvud. Hon vaknar med ett ryck.

”Hallå där sömntuta!” skrattar jag.

”Tina!” ropar Emma med spelad irritation. Hon siktar på mitt ansikte och kastar iväg kudden. Jag fångar den i sista sekunden.

”Reflexer vet du!” säger jag och skrattar ännu mer. Emma ser sur ut en stund innan hon också börjar skratta.

”Jag hör att ni är vakna! Kom ner och ät nu medan bullarna fortfarande är varma!” Mammas röst hörs svagt från köket.

”Vi kommer!” ropar jag tillbaks.

   Vi drar på oss mjukisbyxor och collegetröjor över pyjamasen och springer nerför trappan. Det är varmt i luften och det doftar saffransbullar och varm choklad.

”Mamma, det doftar ljuvligt!” suckar jag.

”Ja, verkligen Catarina, underbart!” säger Emma.

”Hoppas ni tycker det smakar lika bra som det doftar, tjejer”, säger mamma och ler. ”Kom och ät nu”

   Efter den underbara julaftonsfrukosten är det dags för julklappar. Vi tassar in i vardagsrummet och sätter oss på den julröda ryamattan.

”Jag vill vara tomte!” Min lillebror Gustav kommer inspringande i rummet. Han är åtta år, så det är lite åldersskillnad mellan honom och mig.

”God morgon.” Min tvillingbror Tim lunkar in i rummet och strax efter honom kommer min tjugofemåriga syster Nathalie in. Sist kommer mamma och Göran.

”Då kan du börja Gustav”, säger mamma glatt.

”God jul… Emma, önskar Gustav.” Han räcker paketet till Emma.

”Tack Gustav”, säger hon och ler.

”Nästa är till… Tim, från mamma och Göran.” Gustav kastar det mjuka paketet till Tim.

”Gustav! Det kanske är något ömtåligt!” utropar jag.

”Förlåt… Nästa paket! God jul Tina, önskar Emma”, fortsätter han.

   När alla paket är utdelade börjar vi att öppna. Alla säger tack i mun på varandra och glädjen är påtaglig. Gustav har fått en radiostyrd racerbil som han kör runt med i vardagsrummet. Emma fick en ny gitarr och jag fick ett staffli. Mamma gick ut i köket och hämtade pepparkakor, glögg, mandel och russin.

”Glögg någon?” frågade hon.

”Jag!” ropade alla i kör.

   Till lunch åt vi kalkon med potatis och brunsås.

”Det var underbart gott mamma”, suckade Nathalie. ”Jag är proppmätt!”

”Ja, jag håller med Nathalie!”

”Jag med!”

Alla pratade i mun på varandra och jag såg hur hon rodnade. Men det var sant, det var underbart gott.