Klass 8F - Del 2
Kategori: Klass 8F
Tar del 2 direkt.
-
Det är första dagen i nian och jag plockar fram skolfotot från åttan. Jag skrattar högt för mig själv. Jag har förändrats ganska så mycket. Jag har blivit säkert tio centimeter längre och mitt hår har jag låtit växa. Huden är solbränd och något fräknig från sommarens soliga dagar. Mina ögon är väl det enda som är detsamma. De är djupt blå och många brukar lägga märke till den ovanliga färgen på dem.
Emma är fortfarande min bästa vän. Hon är min klippa, hon finns där för mig i vått och torrt. Emma har axellångt, mörkt hår och mörkt bruna ögon. Emma är adopterad från Thailand. Jag har varit i Thailand en gång. Det är så vackert där! Kilometerlånga, vita sandstränder, doften av saltvatten och exotiska frukter. Sanden är så varm att man knappt kan gå barfota i den.
Jag har fler vänner. Sophie har jag känt så länge jag kan minnas. Anna också. Therese, Linn och Åsa har jag känt i säkert sju år. Minst.
Det börjar närma sig jul. När jag vaknar upp en dag i december ligger ett tjockt lager snö på gatorna utanför mitt hus.
”Åh, nu måste jag gå till skolan”, suckade jag. Fast jag måste medge att julen är min favorithögtid. Och på julen ska det vara snö. Jag klär på mig och går ner för att äta frukost. Jag slänger två mackor i brödrosten och sätter på en kopp varm choklad. De varma dofterna av rostat bröd och varm choklad fyller köket. Jag hämtar mackorna och chokladen och sätter mig vid köksbordet. Jag tar en klunk utav en heta chokladen och känner hur kroppen värms upp inifrån. Jag sneglar på klockan och äter upp den sista mackan, tar trappan i fyra steg och rusar in på rummet.
”Att jag alltid ska ha bråttom till skolan!” säger jag argt till mig själv medan jag borstar håret. Jag slänger borsten på det solblekta skrivbordet av trä och slänger upp en av skrivbordslådorna. Jag rotar snabbt igenom lådan för att hitta min mascara, som självklart ligger längst ner under alla andra grejer. Jag sminkar mig utan att kolla mig i spegeln och springer ner för den knarrande trappan.
”Inget väder för sneakers idag…” tänker jag högt men tar de röda skorna ändå eftersom jag inte har några vinterskor ännu. Jag rycker åt mig den svarta väskan i skinnimitation och halvspringer hela vägen till skolan. Jag har väldigt tur. Klockorna ringer in precis när jag har kommit in på skolgården.
Emma är inte där. Jag ser mig omkring över skolgården, men kan inte se henne någonstans. Med ett lätt ryck på axlarna går jag mot skolans entré och fortsätter i riktning mot mitt skåp. Första lektionen har vi bild. Skönt! Bild är mitt favoritämne. Jag tar bildmappen och pennfacket och styr stegen mot bildsalen.
Bildsalen är ganska stor. Det är högt i tak och väggarna är täckta med bilder som eleverna på skolan har gjort. Golvet har en mörkt grå färg och utmed ena väggen finns det några fönster, även de är täckta med elevernas konst. Det doftar svagt av oljefärg och papper. Jag tar ett djupt andetag och dofterna fyller mitt sinne med kreativa tankar. Vid en av bänkarna sitter Emma och hon vinkar glatt till mig. Hon har redan börjat med sitt stilleben. Jag ställer upp mina skor på bänken och börjar genast skissa. I en och en halv timma sitter jag och ritar utan att släppa koncentrationen. Emma petar på mig med pennan.
”Vi slutar nu, Tina”, viskar hon och reser sig från sin plats.
”Redan?” svarar jag, halvt frånvarande och ritar några sista detaljer innan jag reser mig och går iväg tillsammans med Emma till nästa lektion.
Dagen rullar på som vanligt. Vi går till och från lektionerna och på rasterna sitter vi i ett hörn i caféet. När dagen är slut går jag hem till pappa. Om han är hemma är det ett mirakel. Han är nästan aldrig hemma. Jobb, jobb och mera jobb. Alla dagar i veckan. Jag suckar tungt och snabbar på stegen något för att hinna hem innan mörkret lägger sig över staden.
-
Så, vad tycker ni? :) Tina är nog lite lik mig, för jag älskar också bild! :D