En miljon ord

____________________________________________________________________________________________

 

Det har gått en vecka av utbytet som håller på i 4 veckor.

 

"Sara?" frågar Zayn försiktigt.

"Yes, I'm awake. Come in." svarar jag honom. 

Zayn öppnar dörren och när han ser på mig ler han. Han har ett par grå joggingbyxor och en vit t-shirt som är så tight att man kan urskilja hans bröstmuskler. Jag försöker verkligen att inte titta för mycket, men jag måste medge att det är svårt.

De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för Zayn. Jag har insett vilken underbar person han är, innanför skalet. I början var det ju såklart lite svårt att prata med honom eftersom han inte är särskilt öppen. Nu kan vi prata om det mesta och vi skrattar ganska mycket tillsammans. Emma påstår att det är kärlek på gång, men jag envisas med att vi bara är vänner, men ska jag vara ärlig hoppas jag att Emma har rätt, för Zayn är underbar.

"Do you want breakfast?" frågar Zayn och väcker mig ur mina funderingar.

"Yes, I'll help you." säger jag och ler mot honom.

"Okey, come when you're ready." säger han och går ner till köket. Jag tar snabbt på mig ett par svarta joggingbyxor och en vit magtröja med texten "I love photography" innan jag går ner till Zayn i köket.

Jag hjälper Zayn att sätta fram det vanliga. Yoghurt, flingor, bröd, smör, ost, sylt, mjölk och juice. Jag och Zayn sträcker oss samtidigt efter flingorna på översta hyllan i skafferiet och våra händer möts. Det känns som jag blir träffad av en elektrisk stöt, känslan går inte riktigt att beskriva. Zayn fångar upp min hand och ställer mig mot skåpet. Han ser mig i ögonen en lång stund med ett riktigt djup i de mörka ögonen och jag kan inte sluta se på honom. Det är något som händer där i just det ögonblicket. Världen runt omkring oss finns inte. Det är bara vi. Sara och Zayn. Zayn och Sara. 

Zayn släpper min hand och jag håller andan. Detta ögonblicket får inte vara slut nu, inte än. Men han är inte på väg bort från mig, han lägger händerna på mina kinder och jag koncentrerar mig på att inte börja hyperventilera. Jag ser in i hans mörka ögon när han böjer sig för att placera sina läppar mot mina. Jag sluter ögonen och tar emot kyssen, hade jag kunnat röra mig (vilket jag inte kan eftersom hela jag är som kokt spaghetti) så hade jag besvarat hans kyss, men det är lika underbart at bara stå och ta emot den.

Alldeles för snabbt faller hans händer från mina kinder och han tar ett steg tillbaka. Jag ser in i hans djupa, mörka ögon.

"I'm so sorry...", börjar han. "I couldn't stay away from you longer."

"No, Zayn. Don't apologize.", säger jag och tittar menande på honom. "I like you. I... I think I'm in love with you..." Orden kommer ur min mun utan att jag bad dem, de visste mer än jag. Just nu, när jag sagt de orden, går det upp för mig. Jag är kär i Zayn Malik.

Zayn ser på mig. En lång stund står vi bara där och ser på varandra. Zayn tar min högra hand och lägger den mot sitt bröst.

"Do you feel it?" frågar han och jag nickar. Ja, jag känner hans hjärta slå.
 "It's beating for you, Sara." Han ser på mig. "I've never felt like this for someone before."

"Zayn... I don't know what to say.", säger jag osäkert.

"Shh. You don't have to say something.", säger han tyst och smeker min kind med baksidan av handen. Den elektriska stöten går genom min kropp igen av beröringen. "Just be here with me.", säger han och ger mig en mjuk kyss på pannan.